annielonnfors

För min egna del vet jag inte om det är modigt eller fegt gjort av mig, jag har så himla mycket bra här hemma, men samtidigt vet jag att allting bara kommer bli bättre. Jag kommer se vilka vänner som verkligen står vid min sida och fortsätter vara mina vänner när jag väl kommer hem, jag kommer se hur pass bra jag och min pojkvän egentligen har det, för jag tror att förhållandet blir helt annorlunda när man är ifrån varandra endel. Trots att jag och mackan knappt bråkar och även om vi trivs bra med varandra så tror jag att det kommer stärkas ju mer vi är ifrån varandra.

Vi vet vart vi har varandra, vi vill att vi båda två ska kunna göra det vi älskar att göra utan att någon ska begränsa den andra, och vi tror att det kommer funka.

Jag kommer dessutom ha tid att tänka på hur jag vill fortsätta vidare med min älskade häst, om vi verkligen är klara med varandra eller om jag ska kämpa vidare.

Jag tror på något sätt att jag kommer vara en helt annan människa när jag kommer hem, såklart samma gamla jag, men med ett helt nytt sätt att se på livet. Ta vara på det man har men samtidigt inte rädd för att lämna det man har, för är det äkta så finns det kvar.

---

Oj vad jag kommer gråta när jag flyttar, både av glädje och av sorg. Nu kommer jag verkligen få se svart på vitt vart jag har folket runt omkring mig, jag kommer utvecklas i min ridning och som person. Bara att tänka att jag ska ge mig ut i vuxenlivet helt ensam är lite skrämmande, men ändå spännande.

Går inte riktigt att förklara mina känslor till det här, det är så blandat!

Jaja, hursom vet jag att det kommer sluta bra!